För det första är Jan Björklund inte speciellt smart och säger sällan kloka saker trots att han styr över svenska samhällets soklor och utbildning. Han har nog säkert inte gått i det hårda klimatet i högstadiet.. Det måste nog vara så det är. för när man är barn och tonåring gör många allt för att passa in, "vara som alla andra" och vara den coola i klassen. för att motverka denna problematik ska man, som jag sagt många många gånger förr, ge bättre resurser till skolan och förskola inom de lägre åldrarna så att man redan där kan ge de bra självkänsla och bra begrepp och etik och moral. Detta behövs även i högstadiet. "lille kalle som leker alban gör inte det om föräldern är med i klassrummet", nej det stämmer säkert. Istället får lille kalle sitta i skamvrån med ett skämsstrut på huvudet. Föräldern till barnet gör samma sak. Detta reagerar självklart de andra barnen på men det kommer med största sannorlikhet INTE resultera i att lille kalle slutar vara ball (eller så slutar han, blir ett osäkert barn instängd i sig själv istället. Har man ett behov av att synas och höras finns endast de alternativen).

Att Jan Björklund vill att det ska bli lag på att få barn att skämmas är en stenålderspedagogik jag inte förstår ett skit av. För en gångs skull får han se det i ett större perspektiv. Om lille kalle som leker alban har föräldrarna med sig och får ställa sig i skamvrån kanske han slutar balla sig och lugnar ner sig. Han blir ett barn som bara passar in i ramen, för passar man inte in i ramen om hur ett barn ska vara så måste det bli åtgärder, STORA åtgärder enligt Björklund. I längden blir Kalle antagligen väldigt osäker och vågar inte göra så att man varken ser eller hör han pga rädsla över att ännu en gång bli uttittad för hela klassen och skämmas.

DESSUTOM finns det säkert i flera fall - inte i alla - men i en hel del, en liten pojke (det är sällan flickor, ellerhur?!) som kommer från en problematisk familj. Det bheöver inte handla om missbruk, kriminalitet och bråk för att klassas problematisk. Snarare en familj, kanske med skilda föräldrar, rotlösheten att inte få behovet av att synas och höras bekräftat hemma på grund av att mamma och pappa jobbar för mycket/har fritidsintressen som tar upp tiden/inte bryr sig eller vet hur de ska göra/har många barn att ta hand om så att dena pojke hamnar i kläm. Tror man på riktigt att det då blir BÄTTRE av att föräldrarna sitter med i skolan, blir konsekvenserna bra. förstår han då att "jaha, nu var jag dum och jag kommer aldrig någonsin vara bråkig mer för jag förstår hur dåligt det är. Jag ska bli en snäll pojke, för min egen och andras skull!!". Nej. Snarare mer, okej jag ska tona ner mig lite för det är skämmigt och jobbigt när förälndrarna är i klassrummet och det blir ett förbannat liv när jag kommer hem.

Istället satsar vi på bättre förebyggande pedagogik, bra förebilder inom skolomsorgen, bra lärartäthet så man kan få förstroende och bra lärarkapacitet som kan få barnen att sluta vara bråkiga. Vad tycker ni om hela debatten?


Förlåt för ett långt inlägg, men när jag skriver om något som jag har starka åsikter om är det lätt att skena iväg.