... till att vakna av gapande barn från skolgården brevid min bostad, det dagliga regnet som bara friskade upp, att få vänta på restaurangmaten i tre timmar, att gå sida vid sida med nötkreatur på vägarna, att åka skumpiga taxibilar utan säkerhetsbälte, att dricka färskpressade juicer från frukter vi inte ens har i Sverige, att laga ugali och koka te till barnen som de fick äta när de kom hem från skolan att få jobba och slita varje dag men samtidigt få så mycket tillbaka jag saknar till och med att få sopa den långa betonggången varje dag.

. Alla skratt, alla möten, alla människor, alla samtal. Ja, helt enkelt - totalt oförglömligt!