i em kommentar jag fick till diskussionsinlägget jag skrev igår var det en som nämnde att man kunde fråga sig varför man kommer hit och inte VILL lära sig svenska. Vilket är rätt dumt att inte vilja lära sig när man ändå bor här(sålänge man inte har planer på att flytta tillbaka till sitt hemland, fast fortfarande ska man väl försöka anpassa sig så gott det går i det land man befinner sig i under en längre period).

Man får gratis möjlighet till SFI och läxhjälp och svenskaträning på olika ställer i landet via Röda Korset (jag ska förövrigt börja som läxläsare och hjälp med svenska via Röda korset som volontär inom kort). Har man barn så löser man det genom att barnen får gå på förskola 25 timmar i veckan vilket motsvarar en hel del timmar som kan avsättas för att plugga. MEN det som är viktigt i denna fråga är att INTE se alla invandrare som en homogen grupp som fungerar på exakt samma sätt. Människor har väldigt olika förutsättningar beroende på om man är en invandrande professor från USA som pratar flytande engelska, en nomadkvinna från Somalia, en krigsskadad kille från Israel eller en kirurg från Irak. För vissa som invandrar till Sverige har det inte funnits någon möjlighet att överhuvudtaget kunna gå i skolan alls. Andra är högutbildade och det enda som sätter käppar i hjulet för dessa människor är just bristen på språk. Det är svårt att sätta en enda anledning för varför man väljer att inte lära sig svenska men man ska inte avskräckas för det. Faktum är att man ser många invandrare i dagliga livet som pratar flytande svenska (men har svårt att få till accenten ordentligt). Ens läkare, lärare, städerskan på hotellet, kundtjänstmannen till skatteverket, taxichauffören....

Sedan beror det såklart även på av vilken anledning och vilka val man hade när man flyttade från sitt hemland till ett annat. Handlade det om krig och förföljelse har man väl fullt upp med att vänja sig vid tanken att kunna vakna på en trygg plats snarare än att sätta sig i skolbänken och lära sig ett helt nytt språk och kultur från dag 1, och det är klart att de personer redan från början hamnar i efterkälken jämfört med kvinnor och män som av egen fri vilja flyttat och är någorlunda mentalt förberedda på vad som väntar.

Och sedan kan man ju även diskutera huruvida möjligheterna att få lära sig svenska i ens dagliga liv är om man får en soc.lägenhet i ett väldigt segregerat område där busschaufförerna, affärsbiträdet, grannarna och andra människor man träffar i ens vardag inte är duktiga på svenska. Men den diskussionen tar vi nästa gång! :)

Vad tycker ni om invandrare som bott i Sverige i flera år och inte ens kan beställa en big mac på mc donalds själva?