Skyll inte ifrån det du gör idag på din barndom!
Nu har flickan blivit närmare 30. Hon blev ihop med en destruktiv misshandlade pojkvän, fortsatte sälja sex, började droga själv - både amfetamin, sniffa lim mm. Blev gravid med en av sina kunder och födde deras barn som blev placerat på fosterhem.
Hur länge ska flickan skylla på sin barndom för att kunna vara olycklig idag? Socialtjänsten gjorde ingenting, hon fick inte rätt till vård och mycket har säkert gått fel. Men idag är hon vuxen och kan ta ansvar för sina egna konsekvenser. Hon kan VÄLJA att vara lycklig. Välja att bli drogfri, skaffa ett jobb, gå i terapi och lära sig leva med sin fruktansvärda barndom och TROTS det leva ett "normalt" liv. Man kan inte alltid skylla det man gör idag på sin barndom. Vuxna kriminella skyller sitt handlade på att de var busungar när de var små och ingen lyssnade på dom, Män som slår sina flickvänner skyller på att de alltid sett sin pappa göra det. Och det accepteras - sjukt nog - i samhället. Sålänge man är en trasig själ har man rätt till att handla fel trots att man som vuxen i sverige vet vad som är moraliskt rätt.
Förstå mig rätt nu, jag önskar inte denna uppväxt ens till min värsta fiende, men jag tycker det är fel att hon upprepar mönstret som vuxen kvinna med förklaringen att det är det enda livet hon vet om. Vi har såpass bra nätverk för människor som hamnat utanför systemet, eldsjälar somkämpar för de svagas rätt i samhället. Ta ansvar för dina handlingar och låt inte din trasiga barndom förstöra din framtid!
Jag tror inte det är så enkelt att man bara vaknar en dag och slutar. Det är inte som att sluta röka tex. Någon måste tex upplysa henne om att det är fel.. Hon vet ju inte det, hon tror hon gör rätt för det är vad hon lärt sig. Hon har ju inte heller av din text att döma, inga positvia männiksor i sitt liv som kan upplysa henne om det. Förstår du vad jag menar?
nej jag tror inte heller man vaknar upp en dag och bara slutar. Men som vuxen människa i sverige vet man vad som är fel - om inte annat, varför skulle hon mått dåligt över att bli såld som sexslav, vara drogberoende och att ens barn hamnar i fosterfamilj? Om man inte, deep inside, VET om att det är fel.
I Sverige har vi något slags nätverk där alla kan hamna, en annan diskussion är hur bra dessa nätverk är och om de fyller sin funktion.Men i texten berättade hon om en kvinna som varje kväll pratade med tjejerna som stod på gatan, gav dom information och stöd. Till henne kunde man vända sig, till kvinnojouren...
Och det jag egentligen tycker är så fel med hennes uttalanden i artikeln var att hon skyllde sin egen barndom på att hon gett sina nu ganska stora barn(runt åtta år) en trasig spädbarnstid och bardom från början. Det tycker jag är så himla fel!
När det handlar om en annan person än en själv, så är det dags att sluta handla egoistiskt..
Jag kan förstå hur du tänker, men Ack så fel du har! Detta var ju verkligen en super tragisk historia, men det är super svårt att resa sig igen efter en svår barndom och och det kommer att prägla resten av ditt liv.
Jag har själv haft en svår barndom och har som tur var rest mig upp med rak rygg och lyckats ta mig vidare...men jag vet hur otroligt svårt det var och hur mycket jag fick kämpa. Och ett barn som blir utsatt för det som beskrivits i artikeln kommer oavsett vad, ha DJUPA sår för alltid och att komma vidare kräver såååå otroligt mycket och att man får bra hjälp!!!!!
jenn: jag tror du missade min poäng. Det är en otroligt tragisk historia och skrämmande att det är i Sverige detta fruktansvärda hänt. Och jag förstår väl att det är galet svårt att resa sig upp rakryggad utan något stöd eller nätverk.
Men jag tycker - återigen - att det är så fel att "skylla ifrån sig" på sin barndom för att köra på samma gamla fotspår i vuxen ålder. Ens trasiga barndom kommer naturligtvis alltid finnas kvar och man kommer alltid ha ärr och det krävs mer kämpan för de personer med tragisk uppväxt än andra med "vanlig" uppväxt. Men jag tror det går att få ett precis lika bra liv som vem som helst. i Sverige har man bättre förutsättningar än de flesta andra länder i världen, och om inte annat, möjlighet till psykologhjälp, socialen, kvinnojour och andra nätverk.