NNej, denna reklamen på en väldigt brunbränd kvinna i badkkläder som ska föra tankarna till sol och bad gör sig inte rätt. Det känns otrendigt, dammigt och faktiskt ganska tacky att man försöker sig på att (återigen) föra brunheten på modet till ett land där trots allt de allra flesta har väldigt ljus hy året om. Tacka vet jag hälsosamt brun hy, men detta blev lite för mycket. Framförallt eftersom modellen noggrant blivit insmörjd i skokräm för en extra solkysst touch. Denna gången misslyckades ni med er bikinikampanj och jag blir inte alls inspirerad av att hnandla bikinis hos er. Bättre lycka nästa gång :)

Antingen är man för smal á la Kissie, blir kallad tjock för att gått upp i vikt snabbt á la Blondinbella (inte i dagsläget men för en tid sedan). Man trackar ner på feta människor som aldrig motionerar och man ser ner på pinnsmala små tjejer som ändå har en bra mathållning och träningsrutin.

Jag vet själv, i tonåren var jag pinnsmal, hörde det ofta och mycket. Led inte så mycket av det till en början, åt massor av mat. Kom in i puberteten började öka i vikt (till sisådär 45 kg.) tänkte på vikt och mat i mångt och mycket trots att jag hade en helt normal kroppsform ville jag bli mindre. Och innan dess ville jag bli större. Är det inte märkligt?

Varför lägga så stor vikt vid att dumförklara size zero-idealet och hylla kurviga tjejer? Det enda det ger är att skapa nya ideal och fortsätta lägga fokus på utseendet och hur en KVINNA ska se ut. För inte fan talas det om size zero bland män.
Även om de flesta kvinnor är kurviga skapas nya ideal om att vara kurvig på RÄTT ställe. Rumpa och stora(fasta!!) bröst. Men de med hängig mage, dallriga armar och cecllulitfyllda lår måste döljas, tas bort och skämmas!
Sluta förbarma size zero genom att skapa nya ideal. Börja uppskatta din kropp för att den tar dig fram i livet, gör att du andas. Kvinnor kan ju för fan ha en bebis växande i sin kropp. Det är väl, om något, nåt att vara förbannat stolt över!?!?!?!

Jag är en person som analyserar, tycker, tänker väldigt mycket. Och väldigt mycket passar inte in i min bloggs linje riktigt. Å andra sidan, det är faktiskt min blogg som - trots att jag sällan skriver privata/personliga saker - faktiskt speglar en stor del av mig som person. Så nu vet ni vad som kommer hända. Första inlägget kommer här.


Sverige. Gratis skolgång. Stora jobbmöjligheter. Fri tillgång till internet, böcker och tidningar. Fri tillgång till egna åsikter. Där man har (flera mål) mat om dagen. Bra sjukvård. Möjligheter att tjäna pengar, göra karriär och vara lycklig.

Men.

Samtidigt vill sjuåriga flickor banta. Tonårstjejer lider av matstörningar (jag kan nästan påstå att ALLA svenska tjejer i åldern 12-18 år någon gång lidit av matstörning i någon form). Tjejer vågar inte gå hem sent på nätterna. Tjejer skär sig. Tjejer knullar för att få fem minuters uppmärksamhet och bekräftelse att jag duger, jag är snygg nog. Tjejer med stor press i skolan, hemmet, bland vänner. Tjejer som pressar sig själv att göra allt - vara lycklig, ha snygga kläder, stor garderob, resa till de finaste platserna, studera på den bästa skolan, ha den snyggaste pojkvännen, ordna de roligaste festerna, känna de rätta människorna. Tjejer blir deprimerade, får antidepressiva tabletter, utsätts för skitsnack och utanförskap, känner sig ensamma, gör självmordsförsök. Detta händer varje dag  - flera gånger om dagen, i Sverige.

Varför? Är tjejer lika deprimerade i u-länderna som man är i rika landet Sverige som utsetts till världens mest demokratiska land?!

Svaret är, enligt min åsikt, att allt för mycket fokus ligger på yta, utseende snarare än ens mentala kapacitet. Att tjejer både ska tillfredsställa killarnas och tjejernas krav och ideal vilket i mångt och mycket år helt olika. När tjejer trycker ner varandra istället för att höja upp varandra. När tjejer blir avundssjuka på alla andra tjejer som är mer framgångsrika och visar detta genom att snacka skit, skriva elaka kommentarer på hennes blogg, frysa ut henne och utöva andra maktspel. En man i mogen ålder skulle aldrig göra så. Han skulle bli avundssjuk - säkert - men inte ta till de elakheterna som tjejer gör.

Tjejer är fruktansvärt elaka mot andra tjejer man är avundssjuk på. De flesta har snackat skit om en tjej man tycker är snyggare typ: "vem tror hon att hon är", många tjejer har med samma tankar läst en stor blogg med förakt mot denna tjej utan förklarlig anledning (läs kissie, blondinbella etc.)


Iställt för att se ner på tjejer som har det som inte du har, visa din glädje för henne och kämpa med att bli lika framgångsrik du. Väx upp och sluta med töntfasonerna man hade i högstadiet. Inse att du bor i ett av världens rikaste, demokratiska länder där du kan bli hur framgångsrik och lycklig du vill oavsett din bakgrund. Var inte så jävla bortskämd och tro att allt serveras på silverfat. Kämpa för det du vill ha och inspireras istället av tjejer som är framgångsrika, snygga och "har allt".

Ta bort fokus från utseende och fokusera på din metala lycka. Först där gör du det bästa av de dagr du har på jorden.

Tjejer är tjejers värsta fiender. Låt oss ändra på det!!!!!

Att människor (framförallt tjejer, som har störst press) ska få se ut hur de vill sålänge man är hälsosam har diskuterats längre. Men då och då är det vissa företag som tar tre steg bak för varje steg fram olika medier har gjort. I detta fall Gina Tricot. Denna supersmala skyltdocka sett i ett skyltfönster i Gina Tricot gör att normen att revbenen ska synas och höftkulorna ska sticka ut kommer leva kvar ännu längre.

Dock aldrig sagt att människor som ser ut som denna skyltdocka inte ser ut så naturligt, nej, kolla bara in Victoria Törnegren eller mig för ett par år sedan. Självklart är det vanligt med naturligt smala och vackra tjejer men det är också vanligt med tjejer med stora rumpor, stora lår och bred mage utan markerande midja - även det en helt naturlig kroppsform. Men inte har man sett en sådan skyltdocka i ett av Gina Tricos skyltfönster? Nej, för där inkluderas bara vissa människor. Och kläderna faller ju inte lika fint på större människor...

Låt dig inte påverkas av att vara pinnsmal eller kurvig. Var ditt naturliga jag. Ät hälsosamt, träna regelbundet, gå ut i solen, shoppa snygga kläder, ta en fika på en uteservering, dansa hela natten lång i höga klackar, ut och res, se världen, borsta tänderna, le åt alla du möter, pussas och kramas så mycket du kan, var lycklig. På så sätt krossar vi alla kroppsideal och visar därmed att alla tjejer och kvinnor är vackra som vi är och framförallt att livet handlar om så mycket mer än att fixera sig vid sin fullt normala och otroligt vackrakropp! Oavsett om vi har storlek 24 i jeans eller 44. Oavsett om vi är en xs eller xl. Oavsett om vi har blont eller svart hår, bruna eller blå ögon, vit eller brun hy. Vi är alla vackra, och så jävla bra!!
Kram

Okej, okej, okej. Dags för lite bloggiakttagelser såhär på trettondagsafton.

Kenza, som jag inte haft mycket över för innan. Vad skriver hon om? Varför blir hon berömd för sin stil - hon klär sig väl som vem som helst? Vad GÖR hon egentligen? Fy 17 vad ytligt med alla fester, bekantas bekanta och aldrig något som helst djup. Hon har plötsligt tagit en långresa till Sydafrika och nu landat i Tanzania. Hon skriver inte bara om paradis, vita stränder och häftiga djur (som jag trodde hon skulle göra) utan förvånadsvärt mycket om situationen i ghetton där nere, tar vackra kort på lekande barn och plåtskjul som stora familjer bor i. Väldigt inspirerande och inte alls ytligt!!

Tyra Sjöstedt däremot, G.U.D vad har hänt med henne?!?! Hon har varit en stor stilförebild för mig, jag vet inte hur mycket smycken och skor jag har från SBT och hur mycket kläder jag köpt på grund av att jag sett henne i samma plagg. Hon som skriver om både yta och djup, hon som skriver öppet om sin utbrändhet, sitt förhållande som knakat och hur hon startat Style By Tyra. Hon, hon har plötsligt börjat driva en hästblogg där var och varannat inlägg handlar om hästar, ridning och annat som de flesta av hennes läsare faktiskt inte är intresserade av. Hur många outfits har hon lagt upp på sistonde?! Och SBTs klädkollektion var en besvikelse för min del, var ingenting (förutom den transparenta kappan) som föll mig i smaken. Och jag som  älskar hennes stil... Vad har hänt?!?!?!

Dags för mig att säga vad jag tycker i Blondinbella/en manlig idiotbloggare jag inte tänker ge fler träffar på google till disiussionen om mat. Om att Blondinbella är tjock och att hon uppmuntrar till ett osunt leverne.

Vi lever i överflöd och shoppar mer än vad vi behöver, slänger ätbar mat, har en överfylld garderob som vi hela tiden vill ha större, vill ha de nyaste teknikprylarna och det dyraste sminket. Men faktum är att de allra flesta människor på jorden (och en hel del i Sverige) inte har chansen att ens köpa sig ett klädesplagg för skojs skull. Nej, där har man det nödvändigaste för att överleva och ibland knappt det.

Självklart ska man ge julklappar till sina nära och kära - men varför inte köpa något som glädjer en annan person och som verkligen kommer till användning!


Tänd en stjärna hos Rädda barnen och döp den i ditt namn

Ni vet sedan tidigare mitt engagemang för att bota världssvält och skapa fred på jorden. Jag fick ett pressbrev från Läkare utan gränser där de bad mig hjälpa till att belysa en kampanj de kommer börja med nu på måndag - "Hjälp oss plåstra om en sjuk värld". Det är en självklarhet och en ära för mig att hjälpa till att sprida kunskaperna om hur många människor som dör av banala sjukdomar som knappt finns i Sverige varje dag och hur lite det krävs för att bota.

Jobbar just nu på en förskola med egen mathantering och har jobbat i diverse olika storkök. Jag har sett vilka äckliga mängder mat man slänger varje dag - medan maten fortfarande är varm - för att det var maten som blev över.

Mängder med matbläck varje dag. En gång slängde jag ett helt bläck med pannkakor (inte en enda pannkaka hade tagits från bläcket!), idag slängdes två skålar potatismos och massor av korvar och tre skålar med orörd sallad som bara legat på matvagnen. Snitta ut det på alla skolor, förskolor, äldreboenden och andra ställen som äter i matsalar i hela Göteborg/västra götaland/Sverige.


När du går hem från krogen ligger ursvultna frusna människor på kartonger och sover, de ligger i din trappuppgång för lite värme, värmer sig på vintrarna med hembränt, säljer Faktum eller Situation Stockholm för att få lite pengar i egen ficka. Hela samhället har svikit dom på alla olika nivåer i alla instanser och de har definitivt inte mat för dagen.


Om man startar en organisation i skolor, förskolor och äldreboenden i Storgöteborg med omnejd. Efter avslutad måltid ställs all överbliven mat in i värmeskåp (eller kylen, men det kanske inte funkar med tanke på bakterier etc), man ringer organisationen och berättar om man har någon mat över. En bil kommer och hämtar all mat. Maten serveras på härbärgen, Stadmissionen och andr uppsamlingsplatser för hemlösa, missbrukare och utslagna för fem kronor

En känd mammabloggare har nu offentliggjort att hon ska operera sina bröst efter sina graviditeter då hon vill se ut som innan. Ramaskri har uppkommit i bloggsfären och hejdlösa diskussioner pågår.
Här tänkte jag säga vad jag tycker om det...

Innan har jag väl tänkt att "jo, men alla får göra som dom vill" och själv tänkt att jag gärna vill ta bort min rynka mellan ögonbrynen, påsarna under ögonen redan nu. Kanske också förminska mina tuttar en del? Men varför vill jag det? Hade jag brytt mig ett skit om hur min kropp såg ut sålänge den fungerade som den gjorde om jag bodde på en öde ö utan spegel? Nej! Varför denna utseendehets, jag blir så jävulskt trött på den. Jorden håller på att gå under, barn svälter, folk är deprimerade, cancer och aids har blivit folksjukdomar. Den psykiska ohälsan i alla åldrar bland både kvinnor och män pekar stadigt uppåt. Genom att själv lägga sig under kniven för att "må bättre i sig själv" sänder väl inte ut några sunda ideal till varken sina egna barn eller andra människor i ens omgivning. Varför ska ens utsida påverka hur man mår på insidan? Denna sjuka utseendefixerade västvärld har gjort att snyggt utseende och perfekt kropp = lycklig människa. Men det handlar inte om det. Har du för små bröst? Jobba med din självkänsla. Har du för stora? Jobba med din självkänsla. Har du hängtuttar efter graviditeten? Jobba med din självkänsla. Har du för stor näsa/för små läppar/för utåtstående öron/osynliga linjer i ansiktet? JOBBA MED DIN FUCKING SJÄLVKÄNSLA! Jorden står och faller inte på hur du ser ut. Ditt välbefinnande sitter inte i ditt utseende - är det så att det faktiskt är så så är det ett allvarligt fel. Gräv i ditt förflutna, varför är du osäker på ditt utseende, handlade fokus hemifrån på vad du åstakom eller på ditt utseende? Vad pratade ni om i omklädningsrummet i femman? Hur mycket magen hängde? Antagligen. Utseendet sitter så djupt inrotat i oss att vi inte ens märker av det själv. Att man jämför nervgifter i ansiktet och plast i kroppen med att noppra ögonbrynen, gå till frisören och sminka sig. Det är ju helt befängt!

Det är ingen, ingen som opererar brösten för sin egen skull! Och varför är idealet att se ut som man gjorde innan man blev gravid? Varför ska alla 40+tanter med 4 barn se ut som 20 år? Varför opererar sig 17åringa tjejer och varför bantar 7åriga flickor? Du ser ut som du gör. DU ÄR VACKER! Och snälla, låt inte samhället styra dig - styr samhället istället! Var medveten om varför du gör vissa val, var medveten om hur samhället hjärntvättar och formar dig, var medveten om hur din bakgrund och din historia påvekar dina val idag. Låt inte dina komplex från när du gick i högstadiet vinna över dig nu när du är vuxen.


Och att jag driver en mode- och skönhetsblogg. Ja, det skriker kanske dubbelmoral. Men faktum är att det är två stora intressen (nej, de skulle säkert inte vara lika stora intressen om jag fötts som man eller bodde på en öde ö) men jag är medveten. Jag går ut med hår på benen, osminkat ansikte och fett hår ibland. Ingen skada skedd. Jag har fuldagar, jag gillar att köpa nya kläder, känna mig snygg, ha långa ögonfransar, stort hår och högklackade skor. Men jag är hemskt medveten om min utseendefixering och skulle aldrig, aldrig lägga mig under kniven (eller nålen). Jag korrigerar mina mcdonaldsögonbryn med pincett, mitt råttfärgade hår med hårfärg, min ojämna ansiktston med foundation och mina korta ögonfransar med mascara men nånstans är jag ändå nöjd med mig själv. Utseendefixeringen upptar inte all min tid. En dag blir inte förstörd om jag har en "bad hair day" utan om jag kommer för sent till jobbet. En festkväll blir inte förstörd för jag inte fått till sminket ordentligt utan för att jag blivit för full. jag umgås inte med mina vänner för att de är snygga utan för att de har underbar personlighet.

Le, jobba med din självkänsla, skippa de utseendefixerade bloggarna och tjejmagasinen, blunda för all sexualisering och utseendefixering i världen. Du är din egen lyckas smed. Inte ditt utseende!

Peace out!


Snygga isabelle Strömberg före sin näsoperation. Är det någon som ser en ovanligt ful näsa på henne? Inte jag iaf.


Det var väl på tiden att Engla som driver Englas Showroom att fylla ut tuttarna lite?!


Skulle kissie brytt sig om att ha en kropp som denna om hon bodde på en öde ö?

Jag brinner, som ni säkert förstått, för "de fattiga barnen i afrika" och de utslagna kriggskadade flyktingar i det svenska samhället. Men det är naturligvis inte bara dom som behöver ens tankar och ekonomiska stöd. Det finns massor av fattiga, sjuka, misshandlande barn. Hemlösa, missbrukare, förtryckta kvinnor...

Därför vill jag belysa denna välgörenhetsauktion till förmån för barndiabetesforskning. De som är med i auktionen är Stockholms Auktionsverk, Barndiabetesfonden och Lilly Diabetes.. Du kan buda på diverse olika produkter och upplevelser där pengarna går till välgörenhet.

Vad sägs om en makeupkurs i tio veckor hos Makeupstore? Då får ett grundpaket med material och lär dig teoretiskt och praktiskt hur man hanterar produkter, bäst framhälver olika ansiktsdrag mm Efter kursen kan man både sminka sig själv, modeller och artister utan problem!
Annat du kan vinna är Zlatan Ibrahimovic matchtröja, Konst från Carolina Gynning, privat middag med Camilla Läckberg och signerad ABBAbox.

Diabetesforskningen behövs! Eftersom det är en livslång obotlig sjukdom som över 8000 barn och ungdomar är drabbade av.


Några av auktionerna:

Ni har inte fått se så mycket av min sida som barnälskare, någon som brinner för pedagogik, uppfostringsmetoder och psykologi. Fast det är ju (tyvärr?) så att mode och skönhet lockar fler som jag vill nå ut till än åsikter.

Nåja. Jag tycker det är viktigt att lära barn att de kan själv. För att kunna växa i sin personlighet och för att inte vara beroende av vuxna. Istället för en hög matsalsstol när barnet ska måla kan man skaffa sig en längre stol och bord med pennor och papper så att barnet själv kan ta för sig. Istället för att fråga fröken/ens förälder om att bli upplyften i stolen, få fram pennor och papper, omständigt leta efter rätt färger, ropa på frögen/förälder när man vill gå ner, be fröken/ens förälder att hämta pennor som hamnat på golvet och sedan låta ens fröken/förälder plocka undan efter en kan man göra allt själv.

Varför inte låta barnet smöra sin egen smörgås så fort den egentligen kan? Jag har låtit barn strax över ett år smöra sin smörgås, det går långsamt, det är svårt men det är DERAS verk någonting som dom skapat till sig själva. Viktigt dock att INTE "rätta till" smöret om det ligger "ojämnt" fördelat över smörgåsen. Varför? Då förstör man ju det som barnen skapat!

Låt barnen ta bort sin tallrik, skölja av den (sätt en pall vid diskhon och hjälp till att sätta på kranen) så fort de klarar det. Vad är det värsta som kan hända? Att de tappar tallriken? Ja men då får väl barnet hjälpa till att sopa upp det då!

Låt barnet hjälpa till att städa, sopa golvet och torka borden. Det tycker de flesta bara är roligt!

Stoppa inte barnet när det hämtar en stol för att hämta någonting som ligger högt upp. Stå vid sidan av och ha en dialog, fråga varför barnet klättrar, vad är barnet ute efter? Bevaka barnet (diskret) och hjälp till om det behövs, återigen - vad är det värsta som kan hända?

Låt barnet hälla upp mjölken själv i sitt glas under måltiden oavsett om mjölkpaketet är nyöppnat UTAN vuxnas händer som gärna vill hjälpa till "ifall man spiller lite". Om barnet nu häller ut halva mjölkpaketet på bordet, och...?! Fråga barnet hur det ska göra nu och låt barnet torka upp med trasa och papper (såklart kan man hjälpa till)

Låt barnet använda riktiga verktyg (hammare, såg, spik...) dock med hjälp och handledning av vuxen. På så sätt lär sig barnet vikten av att vara försiktig och hur tung en hammare egentligen är (istället för skitleksakerna i plast som inte lär barnet ett dyft)

Låt barnet klä på sig själv när det ska ut. På med regnkläder, mössa och halsduk. Låt det ta tiiiiiid. Det är inte hela världen! I proportion med vad barnet lär sig gör inte tio minuter extra nånting. Börja tio minuter tidigare bara!

Små medel som gör stor skillnad för barnet personlighet. "Man kan själv" och behöver inte den vuxnes hjälp hela tiden. De vuxna ska finnas där och peppa barnet och hjälpa till om det går. Visa att det värsta som kan hända är att man häller ut lite mjölk - och då är det bara att torka upp det. Ingen big deal, ingen skada skedd bara en hejdlöst stor personlighetsutveckling!

Fallet om Davit Isaak har jag följt så länge jag kan minnas. En svensk medborgare, en svensk journalist med fru, barn, ett liv i Sverige åker till Eritrea för att skriva ett tidningsreportage. Han fängslas och har suttit fängslad i 10 år. Att Sveriges regering inte hunnit lösa detta under alla dessa år är skamligt. Och inte minst bevisar detta bara att rättvisan inte alltid skipas, ibland vinner ondskan. Och det gör mig rädd!

Det är jävligt knepigt problem det där. Så fort man öppnar munnen om invandring och har åsikter som man tycker är fel om invandring är man genast snabb med att säga "men inte för att jag är rasist eller så, men jag tycker alla som inte sköter sig inte ska vara kvar i detta landet". Vem är det som skapat det klimatet? Jag tror dock inte det är de det faktiskt handlar om - invandrarna. Aldrig har jag hört en invandrare tyckt att man är av rasistiska åsikter för man kritiserar invandring (eller invandrare). Är det vi svenskar som inte har haft så mycket kontakt med invandrare och inte "vet hur de fungerar" och därför är rädda att trampa på en öm tå(svenskar är ju väldigt konflikträdda..) och egentligen inte har en aning om vad det är vi pratar om? Jag tror dock att den största bidragande faktorn som gjort att det kan vara skamligt att prata invandring och att man lätt ses som en rasist så fort man öppnar munnen är M.E.D.I.A. Kommer ni inte ihåg vilket ramaskri det blev när sverigedemokraterna kom in i riksdagen?! (stödjer inte SD för fem öre. Deras åsikter står så långt från mina det går att komma!) och såg ni inte precis vad jag gjorde, jag poängterade att jag inte gillade SD ifall någon skulle tro nåt annat. Nej, jag tycker det är märkligt att man inte kan prata om ett, ändå aktuellt, ämne som detta och jag är övertygad om att det inte är invandrarna som skapat detta hyshhysh kring invandring.
Vad tror ni?

i em kommentar jag fick till diskussionsinlägget jag skrev igår var det en som nämnde att man kunde fråga sig varför man kommer hit och inte VILL lära sig svenska. Vilket är rätt dumt att inte vilja lära sig när man ändå bor här(sålänge man inte har planer på att flytta tillbaka till sitt hemland, fast fortfarande ska man väl försöka anpassa sig så gott det går i det land man befinner sig i under en längre period).

Man får gratis möjlighet till SFI och läxhjälp och svenskaträning på olika ställer i landet via Röda Korset (jag ska förövrigt börja som läxläsare och hjälp med svenska via Röda korset som volontär inom kort). Har man barn så löser man det genom att barnen får gå på förskola 25 timmar i veckan vilket motsvarar en hel del timmar som kan avsättas för att plugga. MEN det som är viktigt i denna fråga är att INTE se alla invandrare som en homogen grupp som fungerar på exakt samma sätt. Människor har väldigt olika förutsättningar beroende på om man är en invandrande professor från USA som pratar flytande engelska, en nomadkvinna från Somalia, en krigsskadad kille från Israel eller en kirurg från Irak. För vissa som invandrar till Sverige har det inte funnits någon möjlighet att överhuvudtaget kunna gå i skolan alls. Andra är högutbildade och det enda som sätter käppar i hjulet för dessa människor är just bristen på språk. Det är svårt att sätta en enda anledning för varför man väljer att inte lära sig svenska men man ska inte avskräckas för det. Faktum är att man ser många invandrare i dagliga livet som pratar flytande svenska (men har svårt att få till accenten ordentligt). Ens läkare, lärare, städerskan på hotellet, kundtjänstmannen till skatteverket, taxichauffören....

Sedan beror det såklart även på av vilken anledning och vilka val man hade när man flyttade från sitt hemland till ett annat. Handlade det om krig och förföljelse har man väl fullt upp med att vänja sig vid tanken att kunna vakna på en trygg plats snarare än att sätta sig i skolbänken och lära sig ett helt nytt språk och kultur från dag 1, och det är klart att de personer redan från början hamnar i efterkälken jämfört med kvinnor och män som av egen fri vilja flyttat och är någorlunda mentalt förberedda på vad som väntar.

Och sedan kan man ju även diskutera huruvida möjligheterna att få lära sig svenska i ens dagliga liv är om man får en soc.lägenhet i ett väldigt segregerat område där busschaufförerna, affärsbiträdet, grannarna och andra människor man träffar i ens vardag inte är duktiga på svenska. Men den diskussionen tar vi nästa gång! :)

Vad tycker ni om invandrare som bott i Sverige i flera år och inte ens kan beställa en big mac på mc donalds själva?

Jag faschineras över människor som invandrar till Sverige i vuxen ålder. Det är så mycket jag vill diskutera, fråga och veta. Hur levde dom i sitt hemland? Gick de i skolan? Hade de många vänner? Vad kunde man göra på fritiden? Hur var det att växa upp? Hur kom det sig att de hamnade i just Sverige och hur tycker dom att de blir bemötta? Hur var deras kultur? Vad saknar de? Vad är skönt att slippa? Var de rika? Hur såg färden hit ut - var den svår, lång? Vad var anledningen att de valde att flytta från sitt eget land - svält, fattigdom, diktatur, krig eller drömmen om ett bättre liv, en bättre utbildning? Har de någonsin ångrat sig? Hur tänker de om Sverige - en plats att vistas i tillfälligt, att anpassa sig till? Och varför tänker de så? Vad har de för drömmar och vad hade de för drömmar, eller hade de möjlighet att ha drömmar(ingen kan ju förbjuda en att ha drömmar men man har större eller mindre chans att uppfylla sina drömmar beroende på om man är en medelsvensson i Sverige, en hemlös flicka i Kina eller ett barnhemsbarn i Kongo)? Hur var det att växa upp i Pakistan, Somalia, Thailand eller Bosnien?
Vad tror dom är lösningen på segregationsproblemen vi har i Sverige, vad är lösningen på alla problem?

Tänk om man tar vara på alla tusen personers olika ursprung, erfarenheter, kunskaper och kulturer på rätt sätt. Och satsar resurser på att läka trasiga själar som flytt med rädsla för sitt liv. Vilka möjligheter det skulle funnits, vilka städer som skulle kunna byggas fram, vilken kärlek som skulle kunna spridas till alla människor i samhället. Hjälper man människor till en bra utbildning, att förstå det svenska samhället, språket, kulturen och samtidigt respektera allas ursprung så tror jag vi skulle kunna leva i en fantastisk plats med fantastiska möjligheter för alla!
Vad tror ni?