dagligen ser man barn stora som små, som leker ute på gården. Utan någon vuxen. Och det är väl klart att mn ska få leka utan sina föräldrar, men alltså, varenda dag? Följt av tvtittande på vuxenprogram med mycket våld. Väl efter detlägger man sig och sover för att gå till förskolan/skolan. Och vad händer där? JO, man är ute på gården och leker. att sällan få se något annat än skolgården och gården utanför hyreshuset, det kan väl inte vara sunt? Att aldrig ha någon vuxen att tillgå för att prata om funderingar. Istället leker man med sina kompisar ute på gården. Och det är ju inte bara 3-5åringar ute. Nej, inte sällan är det 10, 11 12åringar och till och med äldre än så. De äldre barnen brukar vid det laget vara rätt hårda, eftersom de redan från början växt upp i ett hårt klimat utan sunda värderingar utan fått lära sig av sina mycket äldre kamrater och syskon. På gården blir det alltså ett väldigt hårt klimat väldigt fort och barnen lär sig fula ord (och inte bara fan och helvete och inte bara svenska svordommar). Följt av orden kommer de hårda lekarna, med race på cykeln, slagsmål, självhävdelse och kampen om att vinna respekt. Detta tror jag tyvärr att de yngre barnen lär sig läskigt fort. Man får en utstuderad strategi om hur man ska göra för att få visa för de vuxna att man skiter i dom, skrattar åt dom, gör miner, spottar,svär, vänder bort blicken, tom använder våld. Det blir en sorts gängmentliatet där ute på gården som småbarn i förskola och lågstadiet inte ska veta någonting av. Nej, jag tycker det är läskigt. Vart är alla föräldrar som ska lära barnen rätt och fel, som ska finnas där för att lyssna och prata, som är närvarande? Tiden utanför skola och förskola är så stor att den uppfostran man försöker göra under den korta tiden barnen är där inte räcker till för att vinna det förtroende som behövs.

Och då frågar jag mig, är det då konstigt att det finns massor av tuffa ungar ute på gatornamed för mycket skinn på näsan som kaxar sig och hävdar sig när de aldrig fått bli uppfostrad av någon annan än deras kamrater? Nej, inte speciellt. Så för att motverka gäng, kriminalitet och självskadebeteenden bland unga måste man få tag på deras föräldrar, redan när barnen är spädbarn. För att få dessa att bli närvarande och sunda föräldrar och som visar barnen "den rätta världen". All fattigdom, misserabelhet, missbruk och våld kommer de möta tids nog ändå. Ju senare desto bättre!!!

För det första är Jan Björklund inte speciellt smart och säger sällan kloka saker trots att han styr över svenska samhällets soklor och utbildning. Han har nog säkert inte gått i det hårda klimatet i högstadiet.. Det måste nog vara så det är. för när man är barn och tonåring gör många allt för att passa in, "vara som alla andra" och vara den coola i klassen. för att motverka denna problematik ska man, som jag sagt många många gånger förr, ge bättre resurser till skolan och förskola inom de lägre åldrarna så att man redan där kan ge de bra självkänsla och bra begrepp och etik och moral. Detta behövs även i högstadiet. "lille kalle som leker alban gör inte det om föräldern är med i klassrummet", nej det stämmer säkert. Istället får lille kalle sitta i skamvrån med ett skämsstrut på huvudet. Föräldern till barnet gör samma sak. Detta reagerar självklart de andra barnen på men det kommer med största sannorlikhet INTE resultera i att lille kalle slutar vara ball (eller så slutar han, blir ett osäkert barn instängd i sig själv istället. Har man ett behov av att synas och höras finns endast de alternativen).

Att Jan Björklund vill att det ska bli lag på att få barn att skämmas är en stenålderspedagogik jag inte förstår ett skit av. För en gångs skull får han se det i ett större perspektiv. Om lille kalle som leker alban har föräldrarna med sig och får ställa sig i skamvrån kanske han slutar balla sig och lugnar ner sig. Han blir ett barn som bara passar in i ramen, för passar man inte in i ramen om hur ett barn ska vara så måste det bli åtgärder, STORA åtgärder enligt Björklund. I längden blir Kalle antagligen väldigt osäker och vågar inte göra så att man varken ser eller hör han pga rädsla över att ännu en gång bli uttittad för hela klassen och skämmas.

DESSUTOM finns det säkert i flera fall - inte i alla - men i en hel del, en liten pojke (det är sällan flickor, ellerhur?!) som kommer från en problematisk familj. Det bheöver inte handla om missbruk, kriminalitet och bråk för att klassas problematisk. Snarare en familj, kanske med skilda föräldrar, rotlösheten att inte få behovet av att synas och höras bekräftat hemma på grund av att mamma och pappa jobbar för mycket/har fritidsintressen som tar upp tiden/inte bryr sig eller vet hur de ska göra/har många barn att ta hand om så att dena pojke hamnar i kläm. Tror man på riktigt att det då blir BÄTTRE av att föräldrarna sitter med i skolan, blir konsekvenserna bra. förstår han då att "jaha, nu var jag dum och jag kommer aldrig någonsin vara bråkig mer för jag förstår hur dåligt det är. Jag ska bli en snäll pojke, för min egen och andras skull!!". Nej. Snarare mer, okej jag ska tona ner mig lite för det är skämmigt och jobbigt när förälndrarna är i klassrummet och det blir ett förbannat liv när jag kommer hem.

Istället satsar vi på bättre förebyggande pedagogik, bra förebilder inom skolomsorgen, bra lärartäthet så man kan få förstroende och bra lärarkapacitet som kan få barnen att sluta vara bråkiga. Vad tycker ni om hela debatten?


Förlåt för ett långt inlägg, men när jag skriver om något som jag har starka åsikter om är det lätt att skena iväg.

Idag är det internationella kvinnodagen (yeeei), tycka vad man vill om att kvinnorna har en egen dag, faktum är ju att kvinnor och män i princip är så jämnställda som det går att bli i dagens Sverige.

Men så är det dock inte i alla länder då flickor blir könstympta och bortgifta i Somalia, utslängda på gatan i Kina och tvingas föda sitt oönskade barn i USA trots att man är femton år. Faktum är att kvinnor i Sverige (och i alla andra länder) är betydligt mer utsatta för sexuella övergrepp än vad män är, man blir kallad hora i högstadiet om man legat med för många, listan på större och mindre förtryck kan göras lång.

Så det är nog trots alt bra att detta upplyses lite extra under en dag på året. Docka ldrig sagt att det inte behövs en itnernationell mansdag, där man kan slåss för rätten om att till exempel få vara pappaledig ed sitt barn och att de faktiskt också kan vara rädda på kvällarna är de går ut själva eftersom de oftare än kvinnor blir utsatta för både rån och misshandel.

Så, vad ska ni hitta på förspeciellt idag? Har hört att det är något karnevalliknande ute på stan här i Göteborg, men det kanske bara ärtomma rykten? Själv ska jag bara vara hemma, har inte så mycket annat till val eftersom jag inte är speciellt kry idag heller "/

Här kommer ett inlägg som inte alls passar in i min blogg överhuvudtaget. Men jg har en del tankar som flyger runt om just förskola och förskolepersonal. Läs gärna igenom detta (ganska långa) inlägg och skriv en kommetnar om vad du tycker om om det jag skriver stämmer eller inte, vem vet, du kanske har bättre åsikter och tankar än vad jag har om detta!


Efter denna veckan jag haft på en förskoleklass tillsammans med min utbildning och ett vaket sinne har jag nu sett, vad jag tror kan vara, problemet varför barn växer upp till bråkiga och deprimerade tonåringar. De barn som kommer från en trasig familj löper extra stor risk då de inte får någon uppmärksamhet varken hemma eller på förskolan/skolan. Alla barn ska bli sedda i skolan, inte bara som den där bråkiga pojken som man alltid ska skälla på, utan man ska även ses som den där pojken som kanske har lite för mycket sping i sig och som kanske behöver en extra tillsägelse men likväl är en lika underbar människa för det! Jag vet inte om personalen inte har tid eller om de helt enkelt inte har någon passion kvar och helt enkelt inte bryr sig om att deras jobb handlar om riktiga människor där man ska lägga grunden för resten av deras självbild och värderingar men personalen jag sett på min praktikplats bryr sig inte om individerna överhuvudtaget. De är bara där för att lära ut, och alla barn ska följa den här ramen och fungerar det inte på det vanliga sättet ska man skälla på dom tills dom förstår.

Kanske är det så att det har blivit såhär för att personalen i grund- och förskola ofta är äldre kvinnor som tar pension om en tio år eller så och som hra en föråldrad syn om hur pedagogik och barnens utvecklig går till? Det är nog så det är tyvärr.

Jag har hurmånga klockrena exempel som helst på när kläasslärarna skällt på barnen och gett dom tillsägelser utan att det är nödvändigt. Jag har sett hur man försöker få de lite stökigare barnen att bli tysta och "snälla" (för man är nämligen dum om man hörs och syns och har svårt för att sita still) genom att skälla på dom, alla barn är okoncentrerade i olika stadier i deras utveckling då annat går före. Det är väl ingenting man behöver skäll för?

Själv har jag "tyglat" de två bråkigaste och besvärligaste pojkarna på bara några dagar(någorlunda i alla fall). Och jag har inte skällt på dom en enda gång! visst,jag har gett dom tillsägelser men jag har även varit känslig och lyhörd och sett deras behov. De har varit envisa och vägrat saker emn jag har varit lika envis och satt gränser och visat vad jag går för, och därför har de en respekt för mig.

Någonting annat jag märkt är att lärarna inte bryr sig om att hjälpa barnen att lösa konflikter. Ett exempel: efter bara en dag eller två var jag rastvakt och såg ett slagsmål på skolgården mellan två stycken i åttaårsålder. Jag grep imellan och drog isär dom och sedan sa jag till den ena pojken "man får inte slåss!!!" han svarade att det skiter väl fan han i, varför ska jag bry mig om det? Sedan kom ett annan rasvakt och hjälpte mig varav jag gick därifrån då jag inte kände de barnen. Rastvakten sa bara till barnen att de skulle säga förlåt till varandra sen var det löst. Tror hon, på fullaste allvar, att barnen har fått gränser satta av henne nu och att de förstår att det ör fel. NEJ! det är klart dom inte förstår det. Man måste diskutera mer värdegrundssnack och ett förlåt är ingenting värt om det är framtvingat. Barnen har ju lärt sig vad de ska säga och göra för att lärarna ska gå ifrån bråket, och det är så mobbning skapar eftersom man ser att fröknarna ändå inte bryr sig när man slåss.

Nej, jag har fåttmycket att tänka på och sett från klarhet till klarhet hur man tystar ner pratiga barn (genom att inte låta dom svara på frågor på lektionen), hur man sänker ner deras självkänsla i botten (jag får ju skäll hela tiden, jag är värdelös) och att få höra att man är dum hela tiden, att hela tiden få skulden för något bråk bara för att "det alltid brukar vara han/hon som börjar brpken" när kanske bara hälften av alla anklagelser man får stämmer. Nu förstår jag varför ungdomar är rastlösa, skoltrötta och deprimerade. Nu förstår jag hur ungdomar förstår att det inte är något fel att slåss (bara man säger ett fejkat förlåt så är allt ur världen). Sorgligt nog är väl denna skola inte unik av detta slag, såhär ser det väl tyvärr ut på de flesta låg och mellanstadieskolor runt om i landet.

Det jag inte förstår är varför man utbildar sig till lärare om man inte bryr sig om individerna utan bara om att lära ut (för det kan väl inte vara lönen som lockar?) och jag förstårför mitt liv inte varför man tror att det man lärde sig för femtio år sedan håller idag.